Testfakta

Bra sikt vid bilkörning är avgörande för att föraren ska kunna reagera snabbt och undvika olyckor. Ett par hyfsat fräscha, välfungerande torkarblad kan vara skillnaden mellan en klar vy och nedsatt sikt genom rutan, särskilt under dåliga körförhållanden med mörker, regn, snö eller dimma.

Torkarblad kan verka enkla vid en första anblick, men det är en välbalanserad kombination av design, material och funktion som avgör hur effektiva de är. Ett bra torkarblad bör både torka rent effektivt och arbeta tyst. Det bör också kunna prestera bra i olika väderförhållanden och hastigheter.

När regnvatten och modd inte längre kan vispas bort med ett par snabba tag över rutan så är det dags att byta ut torkarbladen. Men då kommer man oundvikligen till frågan: Är dyrast bäst? Eller räcker det med att köpa ett par billiga?

[PDF]

Testfakta har låtit det oberoende test- och forskningslaboratoriet Dekra Automobil testa torkarblad av typen ”flatblade” som passar en relativt ny VW Golf Mk7. Man har utvärderat torkarbladen utifrån en rad olika faktorer som användarvänlighet i monteringen, prestanda och tålighet.

Det första steget handlar dock ofta om att hitta rätt sort. Det är bilmodell och tillverkningsår som avgör vilka torkarblad du ska köpa. Genom att uppge bilens registreringsnummer på återförsäljarnas hemsidor eller i butik kan du hitta torkarblad som passar din bil. Tänk dock på att det oftast bara ligger ett blad i varje förpackning, och du behöver vanligtvis byta ut båda två.

Enkel montering av de flesta modeller
Att montera nya vindrutetorkare kan vara något som man drar sig för, och man gör det ofta för sällan för att minnas exakt hur man gjorde förra gången. Idag är torkarblad relativt enkla och intuitiva att byta ut, även om monteringsanvisningarna hos flera av modellerna i testet var bristfälliga. Bosch och SWF hade en tydlig beskrivning och monteringen kunde göras utan problem. I testet var det endast Hellas torkarblad som upplevdes som krångliga att fästa, och adaptern som satt på från början måste avlägsnas med våld.

Torkresultat varierar vid snabb körning
Torkprestandan vid låg körhastighet var godkänt för samtliga testade torkarblad, även om Valeo, Promeister, Continental och Hella inte presterade på topp. När laboratoriet testade funktionen vid snabb körning på motorväg blev det däremot större skillnad i avtorkningsprestanda. Det var bara Bosch och SWF som fortfarande presterade mycket väl, medan Biltema och Trico får vissa anmärkningar. Valeo, Promeister, Continental och Hella uppvisade betydligt sämre resultat vid höga hastigheter med icke-permanenta ränder och rester av vatten i synfältet. Ingen av torkarna resulterade dock i allvarlig siktbegränsning.

Liten påverkan av kyla och vägsalt
Ingen av de testade torkarbladen påverkades nämnvärt av stark kyla. I ett testmoment frystes gummilisten till -20 grader och släpptes ner på vindrutan, och alla testexemplar klarade det utan att påverkas negativt. Torkarbladen utsattes också för saltexponering för att simulera långvarig påverkan av vägsalt. Produkterna från Promeister, Biltema och Hella visade minimala tecken av korrosion i området för kanterna på den bärande plåtramen, men ingen påverkan noterades på själva plastlisten, och därmed resulterade det inte heller i någon siktförsämring.

Sammantaget fick torkarbladen från Bosch högst betyg med 9,5, tätt följt av SWF med 9,4. Testets med råge billigaste vindrutetorkare från Biltema presterade också väl och knep tredjeplatsen med 8,7. Valeo, testets dyraste torkarblad, uppvisade sämre torkprestanda vid höga hastigheter precis som Promeister, Continental och Hella, och de hamnar därför lägre i rankingen.

Yanick Fuhrmann är testledare på Dekra Automobil som genomförde testet och han är förvånad över resultatet.

–      Bosch och SWF uppvisade goda resultat vad gäller både prestanda, instruktioner och montering. Men Hella och i viss mån även Continental var en stor besvikelse, och något jag inte riktigt hade väntat mig med tanke på att de är välkända märken i mellanprisklassen.

Det är stor skillnad i pris på produkterna, trots jämförbar funktionalitet, där till exempel Biltemas torkarblad kostar drygt 100 kr/st, medan Bosch ligger på ca 292 kr/st. Yanick Fuhrmann menar att kostnader för marknadsföring och förpackning sannolikt ligger bakom en del av prisskillnaderna.

–      Bosch verkar till exempel ha väldigt många olika förpackningar anpassade för vilka biltillverkare och modeller de passar till. Den hanteringen är antagligen betydligt mycket mer kostsam jämfört med tillverkare som helt enkelt inkluderar alla adaptrar i förpackningen. De stora bolagen som Bosch och SWF står sannolikt också för mer kostsam utveckling och testning, som andra bolag sedan kan dra nytta av.

Pommes frites – eller "pommes" som de ofta kärleksfullt kallas – är antagligen ett av världens mest populära tillbehör. Trots sin enkla sammansättning av potatis, olja och salt är de gyllene potatisstavarna lika gångbara på finkrogen till lövbiff och entrecote som till snabbmatskedjans burgare.

Pommes frites har sitt ursprung i Europa, även om det tvistas om huruvida de först tillagades i Belgien eller Frankrike. En populär teori är att belgiska fiskare i början av 1600-talet friterade små bitar av potatis för att ersätta fisken på tallriken när floderna hade frusit. Namnet pommes frites kommer av franskans pommes de terre frites som ordagrant betyder "friterade jordäpplen", det vill säga friterade potatisar.

Smak och utseende på pommes frites kan variera kraftigt beroende på potatissort, storlek och tillagningsmetod. För att laga klassiska pommes frites från grunden brukar man välja en mjölig potatissort som King Edward, den innehåller mindre vatten och får därför ett krispigare skal. Den skurna potatisen blötläggs för att få bort så mycket stärkelse som möjligt för att öka krispigheten ännu mer, och därefter torkas potatisen innan den friteras, gärna två gånger för bästa resultat.

Testfakta har låtit testa pommes frites från ”The Big Six”, Mc Donalds, Burger King, Max, Brödernas, Bastard Burger och Sibylla för att se hur de står sig mot varandra, dels i ett smaktest och dels i en kemisk analys av innehållet.

[PDF]

Näringsanalysen, utförd hos Eurofins, visar bland annat att både fetthalt och fettkomposition varierar stort mellan de olika produkterna. Lägst fetthalt har Burger Kings pommes frites med en fetthalt på drygt 10 procent jämfört med till exempel Brödernas som låg på närmare 16 procent fett.
Fleromättat fett är nyttigt och något vi behöver få i oss, medan mättat fett ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Sibyllas pommes hade högst halt av de mättade fettsyrorna med drygt 17 procent, jämfört med till exempel Max och Bastard som båda låg under 8 procent.

Pommesen var också väldigt olika saltade, och salthalten låg mellan 0,4 - 1,3 gram per 100 gram pommes frites. Enligt Livsmedelsverket bör man inte få i sig mer än 6 gram salt per dag. En normalportion pommes väger knappt 200 gram, vilket innebär att man får i sig närmare halva det dagliga rekommenderade intaget med de saltaste alternativen, som till exempel Brödernas.

Den kemiska analysen omfattade även förekomsten av skadliga ämnen som akrylamid, arsenik, bly och kadmium. Analysen visade inte på några anmärkningsvärt höga nivåer av vare sig arsenik, bly eller kadmium. Däremot noterades relativt höga halter av akrylamid i några restaurangers pommes frites. Akrylamid är ett cancerogent ämne som bildas när vissa livsmedel hettas upp till hög temperatur. Brödernas stack ut med 500 μg (mikrogram) akrylamid per kg, jämfört med 80 till 89 μg/kg för Sibylla och Burger King.

 - En anledning till variationen i halterna av akrylamid i de testade produkterna kan vara olika temperaturer och tillagningstider vid friteringen, förklarar Jenny Aasa, toxikolog på Livsmedelsverket.

 - Andra anledningar kan vara att man använt potatissorter med olika stärkelsehalter, eller att de har förvarats olika. Om potatisen exempelvis har förvarats kallt i kylskåp bildas mer stärkelse och då också mer akrylamid.

Det finns idag inga gränsvärden för akrylamid, men det pågår arbete inom EU för att ta fram en sådan regel. Däremot finns det så kallade åtgärdsnivåer, ett tekniskt värde om vad som kan vara rimligt att sträva efter som producent.

 - Att halten uppgår till 500 µg/kg som är åtgärdsnivån för pommes frites ger en signal om att de förebyggande och reducerande åtgärderna eventuellt behöver ses över framåt, förklarar Jenny Aasa. Att äta dessa pommes är dock ingen fara. Generellt kan man säga att man ska försöka att få i sig så lite akrylamid som möjligt och det gör man enklast genom att äta varierat. Pommes är ju onyttigt ur fler hälsoperspektiv också eftersom de innehåller mycket fett och salt, så genom att begränsa den konsumtionen gör man flera hälsovinster.

Testfakta har också låtit fyra erfarna kockar och smakexperter provsmaka pommes frites på plats på hamburgerrestaurangerna. För att uppnå perfekta pommes krävs noggrann fritering i fräsch olja. Ett perfekt pommes frites är krispigt och frasigt på utsidan, med en mjuk och luftig kärna. Krispigheten är avgörande men potatisen får inte kännas för hård eller för torr. Den får inte heller vara för besk, en bitter bismak på pommesen kan härröra ifrån gammal frityrolja. Sältan viktas inte lika hårt i betyget då man som restaurangbesökare kan justera den själv.

Johan Swahn är sensorisk forskare och grundare av The Taste Lab som har genomfört det sensoriska testet för Testfaktas räkning. Han är förvånad över de stora skillnaderna mellan de olika kedjornas pommes frites.

 - Skillnaden var mycket större än vad jag förväntat mig. Krispigheten och frasigheten är avgörande för riktigt bra pommes, något som bekräftades av vårt test, och flera av restaurangkedjorna misslyckades stort på den punkten.

Bastard Burgers och Brödernas hamnar i topp smakmässigt med höga betyg på såväl utseende som smak, textur och krispighet. McDonalds och Burger King tog bottenplaceringarna med mjuka, degiga pommes som saknar smak och krispighet, medan Max och Sibylla smakmässigt landar i mitten med helt ok pommes, men där det finns förbättringspotential i både smak och textur.

Oönskad hårväxt är ett problem för många kvinnor – och män. Oavsett vad man tycker om skönhetsidealen, kan riklig hårväxt vara både jobbig och frustrerande.
Rakning, vaxning och epilering är kanske de vanligaste metoderna för att bli av med lurvet. De två sistnämnda är dock förenade med en hel del smärta eftersom hårstråna rycks bort. IPL-appraterna däremot avlägsnar håret med hjälp av intensivt ljus. Utseendemässigt påminner de om elektriska rakapparater, men i stället för ett rakhuvud framtill skickar apparaten ut starka ljusstrålar genom ett litet fönster - lite som mataffärernas självscannare.

[PDF]

Testfakta har på uppdrag av Procter & Gamble testat fem hårborttagningsapparater som använder så kallad IPL-teknik. Alla testade apparater var premiummodeller, utrustade med en mobil-app som ska underlätta användandet.

Förenklat går tekniken ut på att ljuset absorberas av pigmentet i hårstrået. Ljuset omvandlas till värme och får hårsäcken att gå in i viloläge, varpå håret ramlar av. Återväxten hämmas också, vilket leder till att mängden hår som växer ut minskar. Tekniken ska inte förväxlas med laserbehandlingar som endast utförs på salong.

• Ljuset från IPL-teknik är i normala fall helt ofarligt för huden, förutsatt att man följer tillverkarens instruktioner om hur man ska använda produkten, säger Dr Bettina König, projektledare på SGS Fresenius, det oberoende testlaboratorium i Österrike som genomförde testet.

Man kan även få IPL-behandling på salong. Då är resultatet mera beständigt eftersom ljusimpulserna är starkare än vad de är på produkterna för hemmabruk.

20 kvinnor fick göra fem behandlingar under sju veckor. Benen delades upp i tio fält – fem på vartdera benet – för att kunna jämföra resultaten. Panelen fick även bedöma hur effektiva apparaterna var, hur lätta de var att använda och hur huden kändes under och efter behandlingen. Parallellt fick även tio specialister från skönhetssalonger testa och utvärdera apparaterna och den medföljande mobil-appen.

Efter sju veckors behandling varierade resultatet stort för de olika apparaterna. Foreo gav nästan ingen effekt alls medan Braun Skin i-expert och Philips Lumea 9000 reducerade hårväxten med 87 respektive 82 procent.

Bettina König tycker att man kan göra en kvalificerad utvärdering efter sju veckor och fem behandlingar.

• Hur många behandlingar man gör och hur ofta varierar mellan de olika produkterna, men fem tillfällen är tillräckligt för att se resultat att dra slutsatser ifrån.

Däremot bör man påpeka att tekniken inte fungerar på ljust, rött eller grått hår. Inte heller om man har mörk eller solbränd hud.

• IPL-tekniken har bäst effekt på mörkt hår, eftersom det absorberar ljuset mest, förklarar Bettina König.

Förutom att testa effekten gjorde både konsument- och specialistpanelen en utvärdering av användarvänligheten, behandling av olika kroppsdelar och mobil-appens funktioner. Här föredrog båda grupperna Braun vilket också tydligt visade sig i svaret på frågan vilken apparat man skulle kunna tänka sig att köpa, där drygt 80 procent svarade Braun framför 25-30 procent för Philips.

Men man ska vara medveten om att den här typen av behandling inte är helt fri från obehag för användaren. Ju högre hårborttagningseffekt desto högre värme och viss sveda.

Att man väljer växtbaserade proteinkällor framför kött, fisk och mejerier kan ha många orsaker. Någon gör det för klimatets skull, andra för att det känns mer hälsosamt. Oavsett skäl har utbudet av växtbaserade alternativ till traditionella kött- fisk- och mjölkprodukter vuxit rejält i butikerna de senaste åren.

En vanlig form av vegetariska köttsubstitut är frysta bitar med neutral smak som är tänkta att smaksättas med valfri kryddning och användas stekta som de är eller till exempel i grytor, sallader och kebab.

Testfakta har på uppdrag av Livekindly Collective AB (Oumph) låtit testa fyra olika sorters vegobitar för att se hur de står sig mot varandra, dels i ett smaktest och dels i en kemisk analys av innehållet.

[PDF]

Tio erfarna kockar bedömde de olika produkternas kvalitet i ett sensoriskt blindtest där man betygssatte smak, konsistens, doft och utseende. Resultatet visar på stora skillnader, framför allt när det gäller konsistensen. Omdömet för Anamma var t ex. ”svampig och seg”, Hälsans kök bedömdes ”torr och hård”, medan Oumph fick omdömen som ”trådig”, ”bra saftighet” och ”perfekt substitut till kebab”.

– Att äta mat är en sensorisk upplevelse där utseende, doft, smak, aromer och textur alltid samverkar. Ibland framträder vissa egenskaper som viktigare än andra, säger Johan Swahn, sensorisk forskare och grundare av The Taste Lab som genomfört det sensoriska testet.

Han menar att konsistens är starkt kopplat till kvalitetsupplevelsen.

– I testet blev det snabbt tydligt vilken avgörande roll texturen spelar för hur mycket en produkt uppskattas. Konsistensen blir därmed extra viktig för produkter som är tänkta att användas i rätter där de ska stå för mycket av texturen, som i grytor, sallader och wraps.

Testfakta har även låtit genomföra en kemisk analys av vegobitarna för att spåra några av de näringsämnena som man får i sig när man äter animaliskt kött. Även om produkterna innehåller järn och zink så är det bara en bråkdel som tas upp av kroppen. Boven i dramat heter fytinsyra, ett sorts salt som finns naturligt i bönor och baljväxter och som hämmar upptaget av mineraler i kroppen.

Den kemiska analysen visar också att ingen av produkterna innehåller vare sig B9 eller B12, vitaminer som finns naturligt i gröna bladgrönsaker och bönor respektive kött, fisk och mjölk.

Högst betyg i smaktestet får Oumph med 7,5 av 10, följt av Quorn med 6,8. Oumph och Quorn får båda genomgående bra betyg men Oumph sticker ut med bättre konsistens och utseende (stekyta och storlek). Klart sämst betyg får Anamma med 3,8. Anammas betyg dras framför allt ned av att konsistensen upplevs som svampig och seg, men även produktens smak och doft får tummen ner av kockpanelen.

Kraven för Testfaktas kvalitetsmärkning är högt ställda. Flera prover av lakanen genomgår ett standardiserat laboratorietest som omfattar krympning och vridning efter tvätt, tålighet mot nötning (slitage), rivstyrka samt ludd- och noppbildning.

För att uppfylla kriterierna för kvalitetsmärkningen krävs att lakanet presterar genomgående bra och inte underpresterar i något väsentligt testmoment. Kvalitetsstämpeln Verified Quality & Performance garanterar därigenom att produkten håller en genomgående hög kvalitet.

Kravnivåerna för Testfakta Verified Quality & Performance är satta i samråd med laboratoriet och utifrån tidigare resultat från tester av lakan.

Julienne presterar mycket bra till bra genom testets samtliga delmoment och uppfyller därigenom kraven för Testfaktas kvalitetsmärkning Verified Quality & Performance. För mer information om testresultat och kravnivåer, se tabell nedan.

[PDF]

Laboratorietestet

Laboratorietestet av lakanen har utförts av det oberoende och ackrediterade laboratoriet Weber & Leucht GmbH i tyska Fulda. Laboratorietestet omfattar följande delmoment.

A. Krympning efter tvätt
B. Vridning efter tvätt
C. Ludd-och noppbildning
D. Tålighet mot nötning (slitage)
E. Rivstyrka
 

A. Krympning efter tvätt (ISO 5077:2007)
Lakanen tvättas i 60°C och torkas i torktumlare. Lakanets dimensioner (bredd och längd) mäts före och efter tvätt och torkning. För att uppfylla kraven enligt Testfakta Verified får lakanet krympa max 5 procent.

B. Vridning efter tvätt ISO (16322-2:2021-04)
En kvadratisk yta av lakanet tvättas i 60°C. Kvadratens diagonala mått (hörn till diagonalt motsatt hörn) mäts före och efter tvätt. För att uppfylla kraven enligt Testfakta Verified får förändringen in det diagonala måttet inte överstiga 2 procent.

C. Ludd- och noppbildning (ISO 12945-2:2020)
Lakanet utsätts för 7 000 varv av nötning med ett tryck motsvarande 415 gram. Efter 1 000, 2 000, 5 000 och 7 000 varv görs en visuell bedömning av noppbildning (när små bollar av fibrer bildas på ytan av lakanet), luddbildning (lösa fibrer eller små luddpartiklar lossnar från lakanet) och tovning (fibrer i lakanet pressas samman, vilket gör att tyget blir kompaktare). Resultatet betygsätts på en skala från 1 till 5 där 5 motsvarar ingen förändring på lakanets yta och 1 kraftig förändring över hela provytan. För att uppfylla kraven enligt Testfakta Verified får laboratoriets bedömning inte understiga betyget 3.

D. Tålighet mot nötning (slitage) (ISO 12947-2:2016)
Lakanet utsätts för upp till 20 000 varvs nötning mot en standardiserad ullväv. Testet avbryts när materialet går sönder (trådbrott uppstår). För att uppfylla kraven enligt Testfakta Verified måste lakanet klara minst 10 000 varv.

E. Rivstyrka (ISO 13937-2:2000)
Lakanets rivstyrka testas i tygets varp-riktning (längsgående trådarna i tyget) och väft-riktning (tvärgående trådarna som vävs in genom varpen). För att uppfylla kraven för Testfakta Verified måste lakanet tåla en rivstyrka på 10 N i båda riktningarna.

Tolkning och betygsättning testresultatet

Resultaten från testets olika delmoment tolkas och betygsätts i samråd med laboratoriet. I totalbetyget viktas betygen för de olika delmomenten samman med följande vikt:

A. Krympning efter tvätt (20%)
B. Vridning efter tvätt (15%)
C. Ludd-och noppbildning (15%)
D. Tålighet mot nötning (slitage) (35%)
E. Rivstyrka (15%)

För att uppfylla kraven för Testfakta Verified krävs ett totalbetyg på minst 8,0 och inget delbetyg (A - E) under 6,0.

En T-shirt måste väl ändå vara det mest klassiska plagget av alla. En välsittande t-shirt av bra kvalitet kan matchas med jeans och sneakers för en avslappnad look, eller bäras under en kavaj för en mer uppklädd dito. Men är det verkligen så stor skillnad på T-shirts av olika märken?

[PDF]

Vi har testat nio svarta standard t-shirts i bomull som säljs på den svenska marknaden för under 300 kronor.  Slutsatsen är att det skiljer en hel del i kvalitet mellan de olika fabrikaten. Det är kanske inte så förvånande att en t-shirt som kostar 30 kronor visar sig vara av låg kvalitet, men att även dyrare fabrikat som Levis klarar sig ganska dåligt i testet är mer överraskande.

– Resultaten visade ingen klar vinnare eller förlorare i alla moment, men några var av högre kvalitet och gjorde bättre ifrån sig i genomsnitt, säger Anna Kaiser, forskningsledare på det tyska textillaboratoriet Weber & Leucht.

Efter tvätt
Den främsta kvalitetsskillnaden på de testade T-shirtarna är framför allt hur de ser ut efter ett antal tvättar. Arket, Levis och Lager 157:s t-shirt krymper rejält efter tio tvättar, och Lager 157 vrider sig och blir deformerad. Halsringningen är ofta det som avslöjar mest om en T-shirts kvalitet. På flera av t-shirtarna blir kragen vriden och slapp efter tio tvättar. På Lager 157 och Zara ökade halsringningen med 10 % eller mer, och på Levis blev halsringningen nästan 20 % större.

Kvaliteten avgör också hur tåligt tyget är. En T-shirt utsätts inte för samma slitage som till exempel en långärmad tröja som lätt blir nött på armbågarna och vid handlederna. Men efter ett antal tvättar kan tyger av sämre kvalitet blir ömtåliga och uppvisa en noppig och ojämn struktur på ytan.

Håller färgen - i torrt tillstånd
Något som överraskar i testet är hur väl de flesta av de testade t-shirtarna behåller sin färg över tid utan att blekas. Det är bara en som sticker ut negativt och det är Levis som skiftar i färg efter 10 testtvättar. Men det finns fler aspekter på färghållning. Genom att gnugga blöta t-shirts mot en bit textil mäter laboratoriet hur hållfast färgen är. Testledare Anna Kaiser blev förvånad över att samtliga t-shirtar fick lågt resultat i det momentet.

– Det är ett problem, för om t-shirten blir fuktig och bäraren sätter sig i en ljus soffa kan den färga av sig på soffan, förklarar Anna Kaiser.

Miljö och ansvar
Ytterligare en aspekt att alltid ta hänsyn till när man köper kläder är hur tillverkningsprocessen gått till. Samtliga plagg är tillverkade i Asien och alla utom Levis kommer från Bangladesh som är ett av världens främsta textilproducentländer. Testfakta har inte djupdykt i respektive plaggs tillverkningsprocess, men för alla plagg gäller att bomull ska plockas eller återanvändas, färgas, vävas och sys, packas, transporteras till Europa och distribueras till butiken och där säljas med vinst. Man bör därför fråga sig om en T-shirt som bara kostar några tior verkligen kan vara miljömässigt och socialt hållbar, med rimliga löner och arbetsvillkor för fabriksarbetarna.

Sammantaget får Weekdays t-shirt för 270 kr bäst resultat med totalbetyget 8,2 av 10. Den är den dyraste t-shirten, men den håller formen bäst och är sydd av ett tåligt material. Näst bäst är den miljömärkta t-shirten från KappAhl för 199 kr med god färgbeständighet och formhållning, även om den krymper något på längden efter tvätt. Sämst är budgetvalet från Lager 157 för 30 kronor som inte håller formen särskilt länge och där materialet blir ojämnt och styvt efter tvätt. I botten hamnar också Levis för 269 kronor. Materialet är tåligt vid nötning, men det får snabbt noppor, halsringningen blir uttänjd och tyget tappar i färg.

De flesta är nog överens om att man vill ge sina barn det allra bästa, både när det gäller omsorg och mat. Men som förälder har man inte alltid ork och tid att koka, mosa, förpacka och frysa in barnmat till sina telningar för att ha i reserv. Att i stället kunna öppna en praktisk förpackning när tiden är knapp och vara säker på att det är vad ditt barn behöver, det är väl ändå drömmen?
Men hur mycket energi och näringsämnen finns det egentligen i den färdiga barnmaten? Och kan de till och med innehålla skadliga ämnen? Testfakta har analyserat innehållet i tio sorters färdiglagad pasta med köttfärssås för barn i åldrarna sex till åtta månader och bett barndietisten Sara Ask kommentera resultatet. Laboratorieanalysen har genomförts av finska Measurlabs.

[PDF]

Analysen visar på stora skillnader i både energi- och näringsinnehåll mellan de olika märkena.
Sara menar dock att det är näringstätheten i barnmaten som är viktigast.

–      Små barn behöver så mycket näring i relation till den mängd mat de äter. För att få i sig det rekommenderade dagliga intaget av till exempel järn skulle en bebis behöva äta många burkar barnmat varje dag.

–      Samtidigt behöver barn - precis som vuxna - variation i kosten. Det är meningen att man ska komplettera burkarna med annan mat, som till exempel järnberikad gröt, frukt och grönsaker, säger Sara Ask.

När det gäller energi är Alex och Phil mest energität med 97 kcal per 100 g. En förpackning ger hela 194 kcal, nästan en tredjedel av det genomsnittliga energibehovet på drygt 700 kcal per dag, för en 8 månaders bebis.

Klämmisarna från ICA, Semper och Minstingen är avsedda som smakportioner och innehåller mindre mat. Samtidigt är de också mindre energitäta med cirka 70 kcal per 100 g. En måltid ger då 80–90 kcal, en dryg tiondel av det dagliga energibehovet.

Lagom mycket protein är bäst

Det skiljer rejält i proteinmängd mellan de testade produkterna. Hipp 6 mån innehåller till exempel 2,2 g protein per 100 g medan Alex & Phil ger 5,9 g protein per 100 g.

–      Det kan låta som om Hipps burk ger för lite protein, men det kan vara lagom: en burk motsvarar 4 g protein, vilket innebär att en lunch och en middag ger 8 gram av 10 rekommenderade. Chansen att det blir lagom totalt sett är stor, säger Sara Ask.

Det finns nämligen också en gräns för hur mycket protein som är bra för små barn, förklarar hon.

–      Forskning tyder på ett samband mellan högt proteinintag i spädbarnsåldern och övervikt senare i barndomen. Det höga proteininnehållet i Alex & Phil är snarast onödigt högt då en enda förpackning ger mer än rekommenderat dagligt intag för en genomsnittlig 7-månaders bebis, vilket är cirka 10 gram.

Risk för brist på järn och zink

Järn är ett av få näringsämnen som även barn i vår del av världen, som äter normalt, kan få brist av.

–      Järn behövs för syretransport, tillväxt och hjärnans utveckling, säger Sara Ask.
Vid järnbrist prioriterar kroppen syretransport, och de övriga två uppgifterna får stå tillbaka. Det rekommenderade dagliga intaget av järn är högre för en bebis än för en vuxen man, men en bebis äter inte i närheten av så mycket mat som vuxna. Därför krävs det att barnmaten innehåller tillräckligt med järn för att säkra intaget. 

Järninnehållet varierar stort mellan fabrikaten där Alex & Phil, med 11,7 mg per kg, ligger högre än de flesta andra och mer än dubbelt upp mot de lägsta produkterna. Semper 6 mån och Hipp 6 mån, med 3,7 respektive 4,6 mg per kg, innehåller minst järn av alla fabrikat och en måltid ger långt under 1 mg järn. Men måltidsstorleken är också betydligt mindre, med endast 120 g jämfört med 190 till 200 g för de övriga.

–      Generellt tycker jag att det är rätt uselt med ett huvudmål som ger långt under 1 mg järn mot det rekommenderade dagliga intaget på 10 mg, menar Sara Ask.

Ju lägre nivåer av järn i barnmaten, desto viktigare är det att man ger till exempel järnberikad gröt dagligen för att täcka upp. Även zink är ett livsnödvändigt mineral som behövs för barnets tillväxt och som finns i bland annat kött, mejeriprodukter, fullkornsprodukter och inälvsmat. En förpackning av Alex & Phil innehåller drygt två tredjedelar av dagsbehovet av zink på 3 mg för en 7–11 månaders bebis medan Semper 6 mån och Minstingen bara står för knappt en tredjedel av behovet. 

Sockerhalten låg i jämförelse

Sockerlarmen duggar ofta tätt, inte minst när det gäller livsmedel av halvfabrikat. Men det gäller inte riktigt för barnmaten. En stor del av sockerinnehållet i burkarna kommer från grönsaker och rotfrukter som samtidigt bidrar med mycket näring som vitaminer, mineraler och fibrer till maten.

Ingen av produkterna gav utslag för skadliga ämnen som arsenik eller kvicksilver. Däremot visade alla utom Änglamark på spår av kadmium, som finns i den mesta maten vi äter. Ingen låg dock över gränsvärdet för barnmat.

Viktigt med bra fettsyrabalans

Fettet i maten utgörs av mättade, omättade och fleromättade fettsyror. De två essentiella - livsnödvändiga - fettsyrorna är fleromättade och kallas omega-3 och omega-6. De är avgörande för barnets normala utveckling eftersom kroppen inte kan tillverka dem själv, utan de måste komma via maten. De finns framför allt i fet fisk, nötter och olja gjord på bland annat raps. Mättade fettsyror däremot kan kroppen tillverka själv av andra fetter och det är inte hälsosamt om för stor del av dem kommer från maten.

Fettsyrabalansen varierar stort där till exempel Minstingens innehåll av omega-3 ligger relativt lågt, sannolikt för att den innehåller solrosolja i stället för rapsolja. Alex & Phil ligger däremot tre gånger högre på mättade fetter jämfört med de lägsta. Sempers två varianter och Änglamark har en bra fettsyrabalans och ligger högt på både omega-3 och omega 6, och samtidigt relativt lågt på de mättade fetterna.

Titta på helheten i burkmaten

Det går inte att utse någon specifik tillverkare som är överlägsen de övriga, enligt Sara Ask, men några fabrikat har ett mer balanserat näringsinnehåll.

–      De har lite olika energisammansättning och näringsinnehåll, och några ligger lite väl lågt när det gäller vissa näringsämnen, som järn, zink och omega-3. Det gäller därför att titta på helheten hos barnmaten och ta hänsyn till både energivärdet och att det är lagom nivåer på protein och kolhydrater, fettsyrabalans, mineralhalt och sockerhalt.

Sara Ask menar att köpt barnmat kan vara en praktisk del i en varierad kost över dagen, men den behöver kompletteras med annat, exempelvis järnberikad gröt.
–      Det kan också vara bra att varva olika fabrikat och rätter för att öka chansen att bebisen får tillräckligt med näring och så lite som möjligt av oönskade ämnen. Och att även ge barnet smakprov från övriga familjens mat så att barnet får öva på ännu fler olika smaker och framför allt konsistenser – det underlättar övergången till vanlig mat.

När solen gassar och värmen i bilen eller båten stiger blir också de medhavda matvarorna varma. Med hjälp av en kylbox håller du picknickmaten kall och fräsch under utflykter och aktiviteter - eller på väg hem från matbutiken med nya matvaror. Kylboxen kopplas in i fordonets 12-volts cigarettändaruttag med en anpassad kontakt. De flesta av kylboxarna är också kompatibla med vanliga 230V-uttag som man har hemma. 

Termoelektriska kylboxar går dock inte att jämföra med ett kylskåp i kapacitet utan är främst avsedda för att bibehålla kylan som redan finns i varorna. Därför fungerar de bäst om man fyller dem med redan kalla varor. Flera av de testade modellerna fungerar också som värmeskåp och kan bibehålla temperaturen på varm mat.

Snabb och hållbar nedkylning avgör.
En bra elektrisk kylbox behöver både kyla ned snabbt och ha bra isolation för att hålla maten kall under bilresan när det är riktigt varmt ute. Testfakta har i samarbete med Norska Automobil-Forbund låtit testa 10 kylboxar på den nordiska marknaden. I testerna som har utförts av det oberoende laboratoriet PZT i Tyskland undersöktes bland annat hur mycket temperaturen i kylboxen sjunkit en timme efter start. Man mätte också hur lång tid det tog att nå kylskåpstemperatur.

[PDF]

En av kylboxarna sticker ut när det gäller att snabbt kyla ner och hålla temperaturen. Det är Mekonomens Carwise på 20 liter som bara behöver en dryg halvtimme för att komma ner i 8 grader, och som med sin tåliga konstruktion och låga ljudnivå också blir bäst i test totalt. Även 20-litersboxarna Asaklitt från Clas Ohlsson och Horizon från Giostyle har snabb nedkylning, men Horizon tappar i betyg på grund av dålig isolationsförmåga, låg tolerans mot stötar och hög ljudnivå. Långsammast på att bli kalla är kylboxarna Tristar och Race från Thansen som bägge tar över en timme på sig att komma ner till 8 grader.

Sämst i klassen överlag blir Julas lågprisbox Kayoba som rymmer 20 liter. Den har inga extrafunktioner som digital temperaturindikator, värmefunktion, 230V-kompatibilitet eller av-och på-knapp för 12V, och den isolerar sämst av alla. Den låter också mycket, driftstiden är låg och hanterbarheten undermålig.

Det skiljer rejält i både storlek och vikt mellan de testade boxarna. De flesta rymmer runt 20 liter, medan Arctic Terns kylbox har trots att den inte är mycket större än många andra en stor packvolym på hela 28 liter. Det motsvarar drygt elva 0,75l flaskor, att jämföra med annars högpresterande Carwise som bara rymmer fem flaskor. Trots sitt rymliga inre är Arctic Terns inte tyngst, det är istället boxarna från Carwise och Swedol som väger 4,6 kg.

I testet undersöktes också hur tystgående kylboxarna är under drift. De tystaste boxarna från Arctic Tern, Swedol samt Tristar ligger alla kring 37 decibel (dBA). Mobicool, Horizon och Kayoba låg i spannet 45 till 48 decibel, vilket är avsevärd mycket bullrigare och kan upplevas som störande.

Bearnaisesås är en av våra mest älskade såser, inte minst nu i sommartid när grillarna tas fram i de svenska trädgårdarna. Sauce Béarnaise är en klassiker även i det franska köket och betyder helt enkelt sås från Béarn. I den franska regionen ges såsen traditionellt smak av schalottenlök, dragon, vinäger och salt.

Att göra egen bearnaisesås kräver både koncentration och tid, och ska man både sköta grillen och hacka sallad så är en färdig bearnaisesås guld värd. Det finns idag en rad olika sorters färdiglagade bearnaisesåser att köpa i butikernas kyldisk. Samtidigt skiljer de sig ganska mycket från det hemmagjorda originalet, både vad gäller smak och konsistens. Smör är traditionellt huvudingrediensen i hemgjord bearnaisesås, men de kylda såserna som testats innehåller istället rapsolja som huvudsaklig fettkälla.

Genom att använda olja istället för smör i de färdiglagade produkterna ökar man hållbarheten avsevärt. De kylda såserna skulle också stelna och bli hårda om man använde smör, så för att ändå få till den klassiska smörsmaken tillsätts aromer.

Utöver smöret får en traditionell bearnaisesås sin karaktär av dragon, persilja och vinäger. Därför bedöms såserna i testet på de olika kriterierna dragonsmak, örtighet, syra och sälta. Smaktestet ligger tillsammans med betyg för konsistens, doft och utseende till underlag för totalbetyget.

Johan Swahn är sensorisk forskare och grundare av The Taste Lab som har genomfört testet för Testfaktas räkning. Han överraskades över hur olika alla produkterna var, trots att det ska vara samma sorts sås.
– Särskilt smakprofilerna skilde sig åt, där de viktiga syrliga, söta och runda smakerna varierade mycket.

[PDF]

Merparten av såserna får godkänt, även om Johan Swahn menar att de flesta skulle behöva öka syrligheten och dra upp smaken av dragon något för att möta kockarnas förväntningar om balans. 

Vinnare blev Coops krämiga bearnaisesås med bra syra som får 7,4 i totalbetyg, tätt följt av Jureskogs som landar på totalt 7,1. Jureskogs fick högst smakbetyg av samtliga såser men totalbetyget drogs ner av utseendet. Både Eriks med 4,4 och Lohmanders med 4,8 i betyg fick fick tummen ner av kockpanelen och hamnar i botten. Den dyraste av såserna, By Danyel Couet, hamnar på en sjundeplats med betyget 5,8 trots att den utöver rapsoljan som fettkälla även innehåller en mindre mängd smör.

I testets enda vegetariska produkt Farmers & Chefs har äggen ersatts med xantangummi och modifierad potatisstärkelse som förtjockningsmedel. Den hamnade på en sjätteplats med ett högt smakbetyg och omdömet ”bra smak med mycket örter, men låg syra”, men betyget drogs ned av en stabbig konsistens och gulgrönt utseende.

Johan Swahn förklarar att konsistens ofta är starkt kopplat till kvalitetsupplevelsen.
– I testet blev det tydligt att munkänslan är en viktig del för gillandet.

Enligt EU:s regelverk för livsmedel får den här typen av emulgeringssåser inte innehålla mer än 100 mg/100g konserveringsmedel. Lohmanders och Rydbergs innehöll mest konserveringsmedel och ligger precis runt gränsen för vad som är tillåtet, med hänsyn till viss mätosäkerhet. Erics innehöll minst konserveringsmedel medan övriga fabrikat låg mellan 73 och 76 mg/100g. Prismässigt är det stor skillnad mellan de olika fabrikaten. Det kostar nästan dubbelt så mycket att sleva i sig en burk bearnaisesås från By Daniel Couet som den billigaste sorten Chef Select från Lidl.

Den viktigaste ingrediensen för en lyckad odling är utan tvekan jord. Men spelar det någon roll vilken sorts jord man väljer - jord som jord, eller? Nej, riktigt så enkelt är det inte. Det finns nämligen en rad olika sorter att välja på och det är stora skillnader mellan olika tillverkare.

För att utvärdera olika sorters planteringsjord anlitade Testfakta Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU för ett jämförande odlingstest och en näringsanalys. Lotta Nordmark är universitetsadjunkt vid SLU och testledare för laboratorietestet. Hon menar att en planteringsjord bör ha en god sammansättning av torv och andra material som håller under hela odlingssäsongen. Planteringsjord bör också vara gödslad så att de flesta växtslag kan ta upp och omsätta näringen under större delen av odlingssäsongen.

[PDF]

– Som konsument tror jag man ofta utgår från att en planteringsjord innehåller tillräcklig med växtnäring, men så är det inte alltid. Det är inte helt lätt att som konsument själv se vad som är en bra eller mindre bra planteringsjord, men Lotta tipsar om att titta på eventuellt tillverkningsdatum så att jorden inte är för gammal.  

Kväve, fosfor och kalium viktigast för växten.

De näringsämnen i planteringsjorden som är av störst betydelse för plantornas tillväxt är grundämnena kväve, fosfor och kalium. Kväve ger bra tillväxt med kraftiga plantor och frisk grön färg, fosfor bidrar till starka rötter och gynnar knoppbildning och blomning medan kalium behövs för vattenreglering och förbättrar växtens härdighet. Men det kan också bli för mycket av det goda - är koncentrationen av näringsämnen för hög eller i obalans kan det hindra upptag av andra näringsämnen och ge sämre tillväxt.

Den genomförda jordanalysen visade att Hammenhögs och Weibulls jordar hade för låga nivåer av kväve för att ge ett gott odlingsresultat. Fosfornivåerna var lägre än önskvärt i alla jordar förutom Hasselfors, medan kaliumnivåerna var tillräckliga. Efter skörd fanns det mycket lite kväve kvar i samtliga testjordar.

– Det visar på att plantorna använt all tillgänglig kväve under de sex odlingsveckorna och för en fortsatt odling hade mer kväve behövt tillföras i form av gödsel, förklarar Lotta Nordmark.

Lätt sur jord passar bäst för trädgårdsväxter.

Jordens surhetsgrad anges med ett pH-tal mellan 1 och 14. Ett värde under 7 är surare medan ett värde över 7 är mer basiskt. Har jorden ett högt pH-värde innehåller den förmodligen mycket kalk, medan mycket torv ger en surare jord.

Olika växter kan kräva olika pH-värde, som till exempel rhododendron som trivs i jord med ett lågt pH-värde medan pioner vill ha en kalkrik, basisk jord med högt pH. Generellt brukar man säga att ett pH på 5,8 anses vara optimalt för de flesta växtslagen och ett intervall mellan pH 5 och 7 ofta fungerar bra. Samtliga testade jordar ligger inom eller strax under och över detta intervall, där Wiksbo ligger högst med pH 7,4 och Plantagen lägst med pH 5,1.

Luftig eller fast jord?

Även jordens struktur är viktig för odlingsresultatet. Den regleras genom sammansättningen av huvudingredienserna torv, barkmull, sand och grus. En bra jord ska vara luftig för att ge tillräckligt med syre till rötterna och samtidigt kunna hålla vatten kvar utan att det rinner rakt igenom. Wiksbo, Hasselfors garden och Plantagen och hade alla en bra jordstruktur som inte sjönk ihop i krukorna under odlingsperioden. Granngården hade en tätare struktur med fler och fastare klumpar, något som hämmade rotsystemets syreupptagning.

Tillväxt/odlingsresultatet.

I testet mättes plantornas storlek, blad och blommor, i rotsystemets utveckling och i plantans vikt efter sex veckor, berättar Lotta Nordmark.

– Det mest intressanta med testets resultat var att det vi såg av jordens sammansättning, struktur och näringsinnehåll tydligt avspeglades i tillväxt och utveckling.

Hasselfors jord gav plantor med mycket bra tillväxt med välutvecklade plantor tack vare en bra jordstruktur och god näringssammansättning och utsågs till bäst i test. Även Wiksbo från Byggmax gav mycket goda odlingsresultat med en jämn och bra tillväxt med väl utvecklade plantor, liksom Plantagen, som båda får Testfaktas kvalitetsmärkning Verified.

Hammenhögs och Weibulls jord gav däremot en sämre tillväxt med gulgröna blad på grund av obalanserad sammansättning och näringsbrist. Sämst tillväxtresultat fick man med Granngårdens jord som gav små plantor med ett outvecklat rotsystem.

Planteringsjordarna från Wiksbo och Granngården är KRAV-märkta, något som bland annat innebär att materialet tas från områden där naturfrämmande kemiska bekämpningsmedel eller konstgödsel inte har använts de senaste två åren. Testet visar också att en näringsrik jord inte behöver kosta särskilt mycket. Både Wiksbo och Plantagen tillhör de billigare i testet.

En välklippt gräsmatta är många trädgårdsägares stolthet, oavsett om den är golfbanestor eller bara en liten grön plätt att grilla på efter jobbet. Men det ligger en hel del arbete bakom att hålla gräset kortklippt och välskött och det gäller att välja rätt maskin för jobbet.
Elgräsklippare är bullerfria, väger mindre än en bensindriven dito och är enkla att manövrera. De är också miljövänliga och man slipper gå och svettas i bensinklipparnas bränsleångor. De elektriska gräsklipparna avger också mindre vibrationer och är därmed skonsammare för armarna. Slutligen - men en aspekt som kan vara nog så betydande - slipper man nesan att stå på uppfarten och dra i en startlina på en maskin som bara hostar och ryker efter ett övervintrat halvår i garaget. Med en batteridriven elgräsklippare är det istället bara att sätta i det uppladdade batteriet och köra.

För att utvärdera batteridrivna elgräsklippare anlitade Testfakta det oberoende testlaboratoriet SLG i Tyskland. Laboratoriet utvärderade gräsklipparna utifrån en rad olika faktorer som kvaliteten på klippningen, hur snabbt de går, batteriets prestanda och allmän användarvänlighet.

[PDF]

Husqvarna klipper snabbast, Gardena jämnast.
En av de viktigaste aspekterna när man väljer gräsklippare är givetvis hur fin ens gräsmatta är efter avslutad klippning. Testet visade dock att flera av maskinerna lämnar en ganska ojämn yta efter sig, där Ryobi och Jula ger det sämsta resultatet. Båda klipper ojämnt, och Ryobi missar också flera fläckar på gräsmattan. Finast klippresultat får man istället med gräsklipparen från Gardena. Den är dock ganska långsam i framdriften, något som kan upplevas som störande om man vill vara effektiv. Snabbast är Husqvarna som kan avverka hela 742 kvm på en timme. Husqvarna växlar dock mellan olika effektlägen och lämnar därför ett något ojämnt klippmönster efter sig. Stihl är tillsammans med Jula långsammast och klarar bara att klippa 615 respektive 590 kvm på en timme, och Stihl stänger också av sig snabbt vid högt gräs.

Stor skillnad i drifttid och laddningstid.
Ytterligare en springande punkt är det medföljande batteriets prestanda. Trots att de testade maskinernas batterier har ungefär samma kapacitet (mellan 4–6 Ah) så skiljer sig resultatet i drifttid rejält. Testet visar att de sämsta maskinerna endast kan klippa i 12–13 minuter innan det är dags att ladda batteriet, något som i yta innebär lite över 130 kvm. Husqvarna presterar bäst kapacitetsmässigt och ger upp till 250 kvm klippt gräsmatta, motsvarande drygt 20 minuter på ett batteri.

– Skillnaden i drifttid beror framför allt på klippbladets formgivning, konstruktionen på klippkåpan och förstås själva motorns effektivitet, säger Martin Kirschen, testingenjör på SLG.

Om man har en lite större gräsmatta räcker därmed ett batteri inte så långt.

– Jag skulle säga att man behöver ett, och i vissa fall två extra batterier för att kunna klippa hela gräsmattan effektivt med de flesta av maskinerna, fortsätter han.

Flera batterier krävs för att slippa långa väntetider.
Han menar också att det är en anmärkningsvärt stor skillnad mellan batteriernas uppmätta laddningstid, från effektiva Makitas knappa timme upp till Gardenas nästan fyra timmar. Med Gardena tar det därmed en hel dag att klippa en liten gräsmatta på 300–400 kvadratmeter med bara ett batteri. Orsaken till batteriernas olika laddningstid beror på hur effektiv laddaren är snarare än på själva batteriet. Samtidigt slipper man problemet med lång uppladdningstid om man köper flera batterier.

Ingen modell får full pott på samtliga moment i testet, utan i de flesta fall måste man välja mellan snabbhet, batteritid och kvalitet på klippresultat. Sammantaget får Husqvarna det högsta betyget tack vare god klippeffektivitet och batterikapacitet, rimliga laddningstider, hög användarvänlighet och enkel montering. Tätt efter kommer den i testet dyraste gräsklipparen från Makita som trots att den lämnar visst spill på gräsmattan ändå får ett högt totalbetyg tack vare effektiv klippning, relativt hög klippkapacitet och snabb batteriladdning. I botten hamnar lågprismodellen från Jula som både klipper långsamt och ger ett ojämnt resultat.

Tiden med bångstyriga hantverksbyxor som närapå kunde stå av sig själva är för längesedan förbi. Numera är det mera regel än undantag att byxorna är mjuka och sköna inuti och tillverkade av stretchmaterial som gör det enklare att röra sig utan att byxorna stramar åt. 

För oavsett vilken hantverkssyssla man ägnar sig åt är passform och rörelsefrihet viktigt och därför är ett par bekväma och slitstarka arbetsbyxor hantverkarens viktigaste plagg. De behöver också vara rätt utrustade för olika typer av jobb, till exempel ha flera rejäla hållare och fickor med hållbara dragkedjor som går att stänga på ett säkert sätt. Arbetar man utomhus är det också en fördel att byxorna är utrustade med reflexer. 

Att trivas och känna sig snygg i det man har på sig är också viktigt. För en aktiv hemmafixare är det inte ovanligt att ett par bekväma hantverksbyxor blir ett favoritplagg som man gärna har på sig även när man åker till bygghandeln - eller till och med till mataffären. Så det är alltså tuffa krav som arbetsbyxorna ska leva upp till.

I Sverige är det av tradition ofta arbetsgivaren som betalar arbetskläderna, även om det inte alltid är lag på det. Då räknas det som en förmån och är skattefritt för den anställde. Är man hemmafixare så får man dock bekosta byxan själv. 

Hållbarheten på hantverksbyxor påverkas av flera faktorer, inklusive materialval, konstruktion och förstärkningar. Hur väl hantverksbyxorna sköts och underhålls kan också påverka deras slitstyrka. Att tvätta dem enligt tillverkarens instruktioner och undvika för starka kemikalier och torktumling kan förlänga livslängden på byxorna. 

[PDF]

Testfakta har låtit det tyska textillaboratoriet Weber & Leucht testa sju modeller av hantverksbyxor. Laboratoriet testade bland annat materialets tålighet mot slitage genom att låta byxorna gnuggas mot ett annat tyg i upp till 100 000 cykler eller tills byxans material inte längre höll ihop. Testresultatet visar att det finns ett tydligt samband mellan dyrare byxor och en hög slittålighet. De tre varumärkena som får högst betyg, Blåkläder, Helly Hansen och Fristads ligger alla tre i den högre prisklassen på över 2000 kronor och klarade samtliga över 100 000 varv utan att gå sönder. 

Blåkläders byxa X1900 får allra bäst betyg och är ett tåligt plagg med mycket stretch, en bra passform för en bekväm känsla och rejält med fickor. Däremot upplevs byxan som sträv mot huden. Mjukast av alla är i stället Fristads hantverksbyxa som kniper tredjeplaceringen, även om panelen upplever att passformen är lite sämre där. Andraplaceringen går till Helly Hansens byxa som också den har full pott på slit- och rivtålighet och är mycket stretchig. 

Även uppstickaren MTX från finska Motonet får bra omdömen på både slit- och rivtålighet och komfort, och blir därmed bästa budgetköp med sitt snittpris på 719 kr.
I botten hittar vi Snickers och Bluewears modeller som enbart klarar 25 000 respektive 30 000 varv innan de går sönder.

– Vi blev förvånade över de stora skillnaderna i nötningsbeständighet mellan de olika modellerna, säger Stephanie Leucht som är testledare på Weber & Leucht. 

– Arbetsbyxor bör ha en nötningsbeständighet på minst 30 000 cykler, gärna mer. Det går att jämföra med ett par vardagsbyxor av chinosmodell som bör ha en slitningsbeständighet på drygt 20 000 varv.

Både Snickers och Bluewear får dock höga betyg när det gäller passform, något som drar upp totalbetyget. Modellerna från Blåkläder, Helly Hansen, Fristads och Snickers finns i flera färger att välja bland, medan MTX, Biltema och Bluewear endast kommer i en färg (blå eller svart).